Vid sidan av scenen

Jag insåg idag att jag mer eller mindre bor granne (nåja) med en parkteaterscen, närmare bestämt den i trädgården bakom Åkeshovs slott. Eftersom det det den här helgen dessutom är sista chansen för i år att se en föreställning där, och solen log som den sällan gör, packade jag cykelkorgen full av pannkakor och rullade dit.

Pjäsen, Figaros bröllop, visade sig vara ett ganska tröttsamt buskisspektakel (komedi bygger till stor del på kontraster - alla skådespelarna kan inte springa runt och slå kullerbyttor, slita sig i peruken och skrika hysteriskt i falsett, inte allihopa, inte hela tiden).

Men parken var fin och så hittade jag något nytt för i år: en liten fristående sidovagn till den egentliga cirkusen - Konstbussen.

Istället för att sitta och ruva på sin konst i fåfäng väntan på publiken, samlar konstbussen verk från diverse hoppfulla konstnärer och för ut den dit publiken redan finns, som på Parkteatern.

Vad beträffar konsten lämnar jag det ödmjukast åt er alla att skapa er en egen uppfattning när ni själv råkar bussen på dess turné genom stan.

Men idén applåderas utan åthävor. Det är långt ifrån alltid man är entreprenör (det ska gudarna veta), för att man gillar att måla tavlor.

(Fotot: Konstbussens initiativtagare, Kerstin Simonsson, sitter och stickar i godan ro inför föreställningen.)