Tidsmaskinen

Den här fick jag i frukostpresent första dagen på min korta semester. Den stod i kylskåpet igår när jag vaknade.

I början såg den ju ut som på bilden. Sen trasslade vi till den (säg: Adjö till symmetrin! Adjö, symmetri!) och leken kunde börja.

Efter ungefär två febriga timmar utan att någonting annat vettigt blev gjort togs kuben ifrån mig med våld (Ack!) och kommer inte återlämnas till mig förrän i morgon när vi ger oss ut på vägarna (det kommer passande nog bli en hel del restid att fördriva den här midsommarhelgen).

Vi det laget hade jag åtminstone lyckats återställa ett av de tre skikten i kuben. Klarar jag de resterande två under min färden i södern kommer jag med största säkerhet skryta om det hela nästa vecka. Nämner jag inget vidare om saken kan ni själva sluta er till att det inte gick så bra.

I värsta fall ligger hela kuben utspridd i ett dike någonstans längs riksväg 23, sliten i bitar, söndertuggad.

Men än så länge är den min vän. Jag hade aldrig någon egen, då under det första 80-talet.