Pärlor för svin

Vad gäller Läderlappen kan jag väl säga som så att beträffande första akten var ju inredningen på själva Operan ganska så pampig att vila ögonen på. Beträffande andra akten var Helge Skoogs interaktiva utsvävning som bitter fångväktare faktiskt rätt så underhållande (men den hörde väl egentligen inte till pjäsen).

För övrigt kunde allt som försiggick uppe på tiljorna gärna ha ersatts av pappkulisser och klippdockor som skjutits fram och tillbaka över scenen med hjälp av ett par sm-mästare i bordshockey.

Något manus hade inte heller behövts eftersom det var omöjligt att uppfatta ett enda ord av någon alls om man var hänvisad till tredje raden.

Som min sambo sa:

-Jag satt säkert i tjugo minuter och undrade om de sjöng på tyska.

Loa Falkman (åh Loa!) var dessutom ersatt av någon annan i rollen som herr von Eisenstein.

Sammantaget hade det väl räckt rätt fint med bara orkestern, och kanske var sin liten lånekikare också. Så hade alla i publiken kunnat sitta där i glittret i två och en halv timme och istället spionerat på varandra. Lystet. Som på den gamla goda tiden. Sånt är kul!