Feberfantasier

När jag blir rik - vilket jag alltså är lika självklart övertygad om att jag en dag kommer att bli, som jag som barn var övertygad om att jag en dag skulle växa upp och bli stor - då ska jag köpa ett piano och lära mig spela några stycken på det. Det ska stå i vardagsrummet. Men när jag blir rik kommer vardagsrummet, till skillnad från idag, bara att vara ett av alla mina rum.

I ett annat ska jag inrätta en ateljé Där inne ska jag inte behöva vara försiktig. Där får det bli precis hur fläckigt och rörigt som helst. Men i direkt anslutning till ateljén har jag därför också ett litet extra badrum, som en slags sluss, där jag kan ömsa skinn fram och tillbaka mellan mitt rena, fåfänga jag, och det rufsiga, världsfrånvända i alldeles för stora kläder. I ateljén står det också en gammal nedsutten trasfåtölj i ett hörn, där jag kan sjunka ner ibland och stirra på den pågående målningen lika koncentrerat som om den faktiskt vore en film och att motivet rörde sig, även om det bara är jag som kan se det. En radio vill jag ha också, med en massa oljiga fingeravtryck på volymkontrollen.

När jag blir rik ska jag också ha ett rum med väggarna fulla av böcker, och ett skrivbord med min dator på. Bordet får nog stå vid fönstret, så att jag allt som oftast kan lyfta blicken och se ut. Det förutsätter en skaplig utsikt. Men eftersom jag är rik har jag ju sett till att fönstret vetter ut mot en park eller ett torg eller dylikt, en plats som i alla fall är berikad med ett inspirerande människomyller. Jag tror förresten jag blir tvungen att ha en radio i det rummet också, inbakad i bokhyllan någonstans.

I köket är kylen full av färska grönsaker och roliga ostar. Och på en hylla högt upp i skafferiet står också flera påbörjade askar med olika slags lyxchoklad. Där finns en apparat som brygger ordentligt kaffe, men jag vet ändå inte om det är en espressomaskin - trots att jag finner en sällsam ro i att pyssla om de frustande metallmonster vi använder på biograferna - en sådan skulle nog kräva för mycket underhåll och även när jag har gått om tid är jag otålig med sådant. I köket finns så klart också en rejäl frukostmöbel med bekväma stolar omkring och med tillräcklig yta för både gröttallriken och morgontidningen. Diskmaskin är inte så viktigt. Jag gillar att diska om det bara finns rimligt med plats på bänken. Men en radio kommer det nog att krävas här inne med...

I vardagsrummet, i vinkel mot pianot antar jag, och mittemot soffan, lär det väl även stå ett exemplar av det som blir kommande årtiondens motsvarighet till televisionsapparaten. En ruta av något slag där jag kan se på film (bland annat), vilken film som helst när helst jag vill och helt lagligt dessutom. Och till en överkomlig månadskostnad - de kommer förmodligen ringa mitt i maten från en massa olika bolag och erbjuda billigare och bättre abonnemang, och säkert kommer de också att vara billigare och bättre, men jag kommer inte gitta sätta mig in i siffrorna och därför hellre leva med den högre kostnaden, om så bara för att kunna be försäljarna dra åt fanders, för femtioelfte gången. Tevesoffans bekvämlighet är också viktigare än kvaliteten på rutan (dock inte viktigare än kvaliteten i rutan). Jag behöver kunna lägga upp fötterna någonstans och vila bakhuvudet mot något mjukt för att riktigt kunna slappna av, för att glömma min fysiska kropp och verkligen ge mig hän åt fiktionen.

När jag blir rik ska jag äta middag ute nästan varje dag, men också upptäcka att jag i regel blir så besviken på det som serveras och sättet det serveras på, att jag alltmer återgår till att som förut laga min egen mat hemma. Ibland ska jag emellertid vilja bli lite uppassad på och fjäskad för och då ska jag ta med mig något trevligt sällskap ut på en riktigt bra krog och frossa i femrätters supéer, magiskt komponerade så att smakerna långsamt vecklar ut sig, eller rent av exploderar i munhålan i flera etapper likt färgsprakande trestegsraketer. Jag ska bli mätt men inte för mätt och sedan ska jag dricka vin tills ljusen och hela lokalen tycks simma omkring som i ett varmrött sken, med mig i mitten som en böljande glad manet, oförmögen att sluta le.

När jag blir rik ska jag göra resor till spännande städer och göra avdrag för dem i min firma såsom nödvändiga kostnader för research, vilket också kommer vara sant eftersom resorna nästan alltid kommer resultera i noveller eller delar av större texter och jag behöver nya intryck för att få inspiration. När jag blir rik har jag också råd att resa med lätt bagage, för allt jag behöver, om jag nu behöver något, finns ju ändå att köpa på platsen. När jag blir rik kommer jag att ha tid och råd att åka tåg och båt istället för att flyga. Det kommer att ge mig en djupare förståelse för avstånden och de länder jag färdas genom. Dessutom kommer det vara mycket bättre i avseende på den globala uppvärmingen.

När jag blir rik kommer jag inte att vara så där rik att jag måste gå runt och ständigt vara rädd vid tanken på allt jag har att förlora. När jag blir rik kommer jag bara att vara alldeles lagom rik. Inte så rik att det leder till bekymmer. Men tillräckligt rik för att ha råd med allt det viktiga. Det där som jag måste välja bort nu. Rik på tid och på liv och på utrymme.

När jag blir stor ska jag bli rik.

Förr eller senare, sen någon gång snart.

Först ska jag bara göra något åt den här feberhostiga förkylningen.