Förhalningar?

I går kom jag på grundförutsättningarna för en femte novell.

För dem som inte hänger med så kan jag berätta att det från början var tre noveller planerade (varav två är skrivna). Sen råkade det, genom ett obändigt infall, bli fyra (varav tre snart är klara). Men fyra kändes av någon anledning som ett tråkigt antal - otillfredsställande stelt och rumphugget på något vis. (Magiska nummer är ju i regel primtal.)

Med tre längre och två kortare berättelser skulle det däremot bli bättre balans i volymen, tänker jag. Så nu är det fem som gäller.

En försynt utomstående skulle kanske föreslå att jag bara försöker skjuta det ögonblick på framtiden när allt är klart, då när alla noveller kan skickas in till förlag och den stora våndan måste börja.

Men på det viset är det alltså inte.

Nej då.

Alls inte.