Fuskläser fuckböcker

Det är ytterst sällan jag inte läser ut en bok jag börjat på.

Är innehållet emellertid så tröttsamt och stilen så intetsägande att det enda jag till slut vill få reda på är hur det slutar, så kan jag gärna öka tempot till en mycket tidsbesparande och mycket respektlös skumning, där jag i princip bara läser första meningen i vart stycke, samt några godtyckliga ord här och där.

Skulle jag mot förmodan tappa bort mig i intrigen går jag tillbaka och läser om. Men metoden funkar i regel generande väl för den här typen av berättelser som just inte har mer att erbjuda än en matt nyfikenhet i fråga om hur det ska gå.

I natt genomgick de sista 100 sidorna av Jens Lapidus Aldrig fucka upp den här brutala behandlingen. På morgonen placerade jag den sedan i vår trånga bokhylla i utrymmet bakom Snabba cash (som jag ju däremot var mycket förtjust i), så att den står rätt i sorteringen men inte tar plats från annan litteratur.

Och gärna inte syns heller.