Krasch

Kraschade igår. Som ett litet propellerflygplan. Hade flugit förvånadsvärt länge på god höjd, parerat luftgropar och kastvindar som om jag aldrig gjort något annat. Jag hade till och med börjat slappna av en smula bakom spakarna. Så helt utan förvarning tog plötsligt bränslet slut. Motorerna tystnade. Jag hann tänka: Det här kan aldrig sluta bra. Sedan bar det av nedåt.

Två meter god vän släppte vad han hade för händer och kom för att skrapa upp mina kvarlevor från marken. Han matade mig med kändisskvaller och partynötter, gav mig farbroderliga råd och lurade till och med ut mig på balkongen där jag annars aldrig fördriver någon tid. Där fick jag också nos på uppvindarna och snart var jag i luften igen.

Inte på någon märkvärdig svävhöjd än så länge kanske. Men ge mig frukost och ett par timmar till så stiger jag nog mot väders. Råggröt med lingon och kaffe på det. Finns väl något bättre morgonbränsle?