Jennifer Hoffman Aniston?

Min bok blev 200 sidor igår. Jag firade det i största stillhet genom att hyra Stranger than Fiction och äta yoghurt och müsli framför teven. Det borde ha varit en film helt i min smak, och det började ju bra. Sen visade den sig vara ännu ett av dessa lovande uppslag som i avsaknad av en egentlig poäng, tappar styrfart på mitten och med näppe lyckas glidflyga i mål. Hela slutet känns krystat och nödfallsfilosofiskt. Synd det. Men sött ändå. Som en tunngräddad havrekaka, med många rara russin i. Och Dustin Hoffman gör ju sitt jobb som vanligt.

Det finns förresten ett avsnitt av Vänner där Rachel och Ross super sig fulla och vaknar gifta på ett hotellrum i Las Vegas. Någon gång under kvällen har Ross målat snirkliga mustascher under näsan på sin brud, och när hon vaknar, bakfull, fundersam, och kastar en blick på sig själv i spegeln ser hon exakt ut som kaptenen i Peter Pan-filmen Hook. Sedan dess är det omöjligt för mig att inte tänka på Dustin när jag ser Jennifer Aniston. Och vise versa.

Varför ingen i Hollywood ännu rollsatt de två som far och dotter i ett intelligent men lättsamt drama övergår mitt förstånd. De har ju på sätt och vis varit inne och snuddat vid det redan, lekt lite med tanken så att säga, i Ryktet går. Är det Aniston som inte vill dra onödig uppmärksamhet till denna remarkabla likhet eftersom hon tror att det skulle skada hennes karriär? Eller är det månne Dustin som inte vill jobba mot Jennifer för att han tror att det skulle skada hans karriär? Har det rätta manuset bara inte infunnit sig? Eller ligger här faktiskt en gammal jycke begraven? En hittills välbevarad familjehemlighet som måste göra en sådan rollsättning alltför känslig för dem båda? Skandalgamen slickar sig om näbben och sluter öronen för förnuftets tråkiga stämma. Gener ljuger inte. Titta bara!