Sordin

Läser Dirty Dancer av Thomas Engström. Alltid lika uppfriskande med mentalt instabila jag-personer. Tänker på Bränt barn, det enda av Dagerman jag riktigt fallit för. Tänker på borderline personlighetsstörning. Tänker på min egen bok.

Jag fick ur mig två sidor innan jobbet. Det är väl ett slags tillstånd. Nåt jag har tillgång till mellan sju och elva på morgonen. Börjar jag skriva på förmiddagen kan jag hålla på hela dagen. Väntar jag för länge är det kört. Som igår. När jag inte kom i löpskorna förrän framåt tre på eftermiddagen och sedan gick som en spattig katt runt datorn hela kvällen utan att aldrig liksom riktigt... nå in.

Regnet hjälper till. Lite sordin. Det samlar. Lättare förflytta sig till en annan plats i tanken om verkligheten brister som alternativ. Närmar mig sida 200 i återhållna små ryck. Får gärna vara lika gråtrist i morgon.