Biografi (3) - hela havet stormar

Tjänstgör på lustjachten idag (Grand). Innan jag steg ombord tog jag emellertid en sväng förbi finlandsfärjan (BP) vid Medborgarplatsen, för att pejla av stämingarna efter övertagandet.

På ett plan är allt sig likt. Samma lokaler, samma popcorn, samma filmer. Och samma personal, men nu plötstligt klädda i fiendens färger - en uppsättning av SF:s hastigt överskeppade t-tröjor. Över natten, utan att ens gå in i hamn eller slå av på takten, har den stora biobåten bytt kapten. Som efter ett oblodigt piratslag, helt enligt havets lagar, kanske till och med önskvärt, utifrån den situation som rådde. Men ändå förvirrande hastigt. För i samma handvändning förväntas ju också besättningen på skutan byta lojalitet, eller i alla fall välja sida.

Den första känslan. Chock så klart. Inte en sådan chock som får folk att vilja sitta skälvande inuti brandkårens yllefiltar och dricka koppar med varmt te. Men likväl chock. Den där blanka känslan som uppstår i glappet mellan intellektuell förståelse och känslomässig insikt. Inte förnekelse. Bara en fördröjning av de reaktioner som man vet måste komma, även om man ännu inte vet exakt hur de kommer att te sig.

Innan dessa ännu brutit fram uppvisar mina (före detta?) kollegor snarast en slags malplacerad munterhet. Folk driver runt. Ingen vet något säkert, alla frågar alla, rykten florerar, spekulationerna frodas. Jag tänker inte ens försöka redogöra för dem här, för det cirkulerar tillräckligt många missförstånd redan, och jag vet inte själv vad som är sant och vad som inte är det.

Men den största frågan för var och en är naturligtvis vad det här plötsliga ägarbytet i praktiken betyder för deras egen försörjning. Hur man än vrider och vänder på det kommer hopslagningen av BioPalatset och Filmstaden Söder att innebära att det bli färra tjänser kvar att dela på. Allt påminner lite om den där gamla leken - Hela havet stormar - där deltagarna går i cirkel runt ett antal stolar, och alla vet att när musiken stannar och alla ska sätta sig ner, så kommer det finns färre stolar än deltagare och den som blir utan stol kommer inte längre få vara med.

Själv har jag hållit till mest på de övriga biograferna, är inte fast knuten till BP och berörs därför inte så mycket av den här första förvirringen. Men även för min del lär det ju bli färre arbetspass framöver. Under sommaren är det dessutom bara Grand på Sveavägen och Astoria i Sickla som håller öppet. Och på dessa båda båtar, som i det här läget kanske snarare borde beskrivas som livflottar, ska nu alltså hela Stockholms Astroia-personal trängas ihop och hållas flytande fram till hösten. Plats fördelas enligt aktuella turordningsregler.

Som poolanställd (ha ha - det finns visst ingen ände på vattenliknelserna här) får jag väl tacka min lyckliga stjärna för att jag alltid varit så bra på att simma.