16 år gammal

I Amelias test för att avgöra din biologiska ålder fick jag 14 positiva minuspoäng och lär sålunda vara sisådär 16 år gammal. Skulle jag skaffa hund, pojkvän, oroa mig lite mindre och börja använda tandtråd dagligen skulle jag kunna pressa ner min ålder ytterligare några år och återvända till en tidpunkt före puberteten. Jag är rätt glad att slippa göra om allt det där en andra gång och passar mig nog för hundar och tandtråd. Men jag har inget emot att av Amelia plötsligt ha fått ett drygt decennium extra till skänks för att förverkliga mina drömmar. Det är inte alltid man erhåller så fina presenter.

I den osannolika händelse att tidningen Amelia skulle ha fått något avgörande om bakfoten, väljer jag ändå att försöka ta vara på min lediga lördag så gott som möjligt. I en ansats att kombinera (komprimera) nytta med nöje, planerar jag att flytta ut hela författarverksamheten till ett lämpligt café, där jag i sällskap med en kreativ kompanjon (som också förföljs av litterära ambitioner) kan påbörja arbetet med att föra över den handskrivna novellen till datorn.

Sitter vi på Café 60 på Sveavägen har vi också möjligheten att släntra tvärs över gatan till Grand, och ta en skräckfilmspaus någon gång under eftermiddagen, när hjärnorna börjar kännas tomma och vi behöver lite ny input. Kanske kan jag lura med honom på Amityville Horror. Tur i så fall också, med tanke på censurlagarna, att jag inte blev ett par år yngre.

Skulle någon emellertid tycka att detta inlägg var i meningslösaste laget, hänvisar jag glatt till min ålder. Man kan knappast begära mer än såhär, av någon som inte ens tagit studenten.

Tjingalong. Luftballong.