Löplogg (11) - Ursäkter

6,06 km på 34:17 min = 5:39 min/km (och totalhaveri)

Kunde inte ta ut stegen. Kylan (för det var överraskande kallt) satt som silvertejp över musklerna. Jag fick springa som en eskimå på is.

Höll ut till magen skar sig.

Och trafikljuset slog om till rött i Ängby.

Jobbar till tio om kvällarna och måste ofta iväg före nio om morgnarna dessutom. Hur fan ska man hinna springa då?

Just nu vill jag mest bara döda nån.

(17 respektive 24 dagar kvar)

***

Analys sedan vreden lagt sig: Jag ville för mycket (jag ville rekord).

Istället för att känna efter, låta kroppen vakna i den takt den behövde och sedan eventuellt ta ut stegen, låg jag redan i början före mig själv. De första kilometrarna gick också ovanligt snabbt. Men jag var stressad och överspänd och musklerna förblev stela. När det aldrig lättade hann missmodet i kapp, väggen närmade sig och sedan var det kört.

Nästa gång ska jag vänta på värmen, låta kroppen, inte huvudet bestämma. Sen får vi väl se hur det blir.