Löplogg (8) - Lopp med personlig belöning

Ikväll: 12,32 km på 1:11:34 tim = 5:49 min/km (och det längsta jag sprungit på 14 år)

Rundan gick förbi en kyrka, ett klocktorn, en flygplats, en golfbana, ett koloniområde, en simhall, två skolor, ett slott, två sjöar, en salamanderodling, en tennisklubb, två tunnelbanestationer, tre-fyra fotbollsplaner, en stor äng och tusen förskräckta grodor.

Snabbt gick det inte. Men meningen var ju inte heller att pressa på. Bara att hålla ut.

Sedan jag väl tagit mig över de många branta backarna under första halvan av loppet, föll jag sålunda in i en lugn och trygg lunk. Luften var mjuk som honungsvatten. Någon trötthet kände jag aldrig, besvärades bara de sista kilometrarna av en liten känning i höger knä som emellertid aldrig eskalerade till smärta.

Jag kom faktiskt i mål utan att ens vara andfådd, vilket nästan känns lite idiotiskt.

Vid 11 kilometer fick jag dessutom en vacker belöning, som jag är säker på bara var ämnad för mig. För första gången sen i höstas fick jag äntligen en ny dyrbar skymt av Brommaräven, som kattlikt smög in i några buskar. Svansen med den vita spetsen försvann sist bland bladen. Och jag fick lite extra spänst i stegen.

(35 dagar kvar)