Tre korta

För att i någon mån återföra den här bloggen på sitt egentliga spår (det vill säga, någon annanstans än ut i löpspåret).

Om film:
Brustna omfamningar var bättre än jag vågat hoppas efter motstridiga utlåtanden av stilen en Almdóvar på sparlåga räcker väldigt långt. Ett voyeuristiskt universum där mannen får sukta men kvinnan inte hukar besvärat utan tvärt om knycker på nacken och övar gäckande blickar ur ögonvrån. Jag håller med, det räcker långt.

Om litterära manifest:
Jag lägger mig inte i hur folk försöker förändra litteraturen. Låt alla hållas, menar jag, även dem som inte vill låta andra göra det. Så blir det ju i alla fall lite fart och fläkt på parnassen. Enda sättet för en författare att emellertid uppnå förändring är ju att faktiskt skriva den där litteraturen man efterlyser. Inte att underteckna proklamationer.

Om att lida för konsten:
Citat ur Good old days. En lekfull och nostalgisk resa till det förflutna, om Hemingway, som ju äldre han blev, dess fattigare hade varit som ung: "Senare i livet brukade han påstå att han viggat kosing av vilt främmande människor och lånat tusen franc av sin barberare och när hungern pockade som värst hade han gått till Luxembourgträdgården, där han vred huvudet av ett par duvor när ingen såg det; kropparna dörde han hem gömda i sonens, Mr Bumpys, barnvagn." Man bör, med andra ord, omhulda sin nöd. Man vet aldrig när man kan komma att behöva den.