Girl with a gun

Kände för att göra av med lite överblivna stålars, så jag gick till en butik och kollade in pistoler. De hängde i rader på en hylla, silverglänsande. Sköna i handen, metalltunga och välbalanserade. Askarna med ammunition skramlade inbjudande.

-De där som hänger längst ner, de som kostar en fjärdedel, är de bara skit? frågade jag försäljaren.

-Nja. Alltså. (Han såg förlägen ut.) Den där som du håller i brukar ju kallas för pistolernas "Rolls Royce". Den kostar ju lite mer men... Det beror väl på hur du tänkt använda den.

-Jag har tänkt använda den mycket.

-I så fall tycker jag nog att du ska satsa på den där. Den är dyrare men den är värd det.

-Dåså, sa jag.

Väskan blev tung av paketet. Asken med 8 mm rasslade omkring bland läppstifen. Det kändes bra. Tog fram pistolen på biografen och testade avtryckaren. Haken gav precis lagom med motstånd och klicket lät som om det menade allvar. Rejäla doningar. Inget meseri. Jodå. Jag hade valt rätt.

Kanske använder jag den redan i helgen. Men då måste jag också frångå planen, gå händelserna något i förväg. Jag måste väga fördelarna mot nackdelarna. Å andra sidan, vem skulle kunna hindra mig?

Vapnet ligger här ovanpå stereon nu, inom armlängs avstånd, bredvid hammaren och spänntången. Terpentin och en rulle dukväv finns här också. Färger, linolja, penslar och en hel vedtrave med kilramar överst i bokhyllan.

Jag skulle alltså kunna vila från evighetsprojektet och hemfalla åt något mer kortsiktigt ett tag. Något fysiskt konkret som också syns för blotta ögat när det är klart. Något mer brutalt än ord. Sedan häftpistolen tillkom har jag allt jag behöver. Så. Hm. Jo; det lutar nog åt lite måleri framöver.