Man och hustru

Resor i skriptoriet läst och insorterad under bokstav A i min överfulla bokhylla. Jag hade haft mer behållning av den om jag haft Austers tidigare romankaraktärer bättre i hågkomst. Figurerna som nu besöker "den gamle mannen", Mr Blank, där han sitter instängd (fysiskt eller mentalt) i sitt lilla rum, och som mest liknar hjärnspöken sprungna ur författarens dunkla minne, förblir främlingar för mig, och en hel del poänger går mig troligtvis förbi.

Jag hade ändå nöje av boken. Men efter New York-triologin har jag egentligen aldrig riktigt blivit eld och lågor över någonting Paul Auster skrivit. Då känner jag mig mer litterärt besläktad med hans fru, Siri Hustvedt. Hennes Vad jag älskade brukar alltid dyka upp rätt tidigt i harangen när jag tvingas rabbla upp några favoritböcker. Dels för språket, men också för hur hon länge låter saker dröja i periferin, innan de långsamt får avgörande betydelse. Det är som att hon lika sakta formar om ens hjärna, tills den stora insikten plötsligt infinner sig. Sådant sätter mig däremot i brand.